Det här med isbjörnarna på Svalbard/Longyearbyen inför Play w/RAWNESS om 17 dagar.
Om vi endast springer 5 km rundan som är upplyst i byn så behöver vi inte ha vapen med oss. Det är ju bra. Men ganska tråkigt att springa ett elljusspår på 5 km 8,5 gånger. Möjligt ja, men tråkigt värre. Vi hade tänkt att kunna springa vägen till flygplatsen + byrundan, då skulle ett varv vara ca 14 km. Men om vi vill ta den längre rundan så måste vi ha vapen med oss. Värt ? En av oss har jaktlicens, alla papper är nu inskickade till Sysselmannen för att få hyra ett gevär på plats.
(Wiki. Sysselmannen på Svalbard är den norska regeringens högste representant på ögruppen. Befattningens närmaste motsvarighet är guvernör. Sysselmannen har större befogenheter än en vanlig fylkesmann (vilka motsvarar de svenska landshövdingarna). Utöver vad fylkesmännen gör är sysselmannen bland annat också polischef, notarius publicus och hjälpdomare. Han skall också övervaka Norges rättigheter och förpliktelser enligt Spetsbergtraktaten och öarnas status som demilitariserad zon. Fram till 1995 hade han även det administrativa ansvaret för Jan Mayen men detta ansvar överfördes till fylkesmannen i Nordland.).
Undrar vad han tycker om att 3 lallare från Sverige ska komma och springa i hans bakgård ? Han tycker nog att det är jättespännande..
Roland som har jaktlicens vill inte springa med ett gevär, märkligt. Så jag och Tommy har sagt att vi kan bära på eländet. Men, här spelar jag nu upp en imaginär scen.
Vi har sprungit, låt säga 3 mil, då kommer mitt fokus att ligga på att orka resten, jag kommer att vara trött oberoende om det är 2 + grader eller 20 – (vilket verkar vara spannet om man kollar vädret där nu). En hungrig isbjörn upptäckte oss under vårt förra varv, men isbjörnen har koll så han tog det lugnt då. De kommer snart igen, och då är de lättare att äta upp, för då är de tröttare och enklare att ta. Varför ta ut sig i onödan.
Vi flåsar, fräser snor, peppar varandra och svär om vart annat. Då gör Isbjörn entré, hen kommer rusande mot oss för nu vill hen ha käk och om det nu bara är seniga gubbar som bjuds så får man vara nöjd med det. Jag ser framför mig att vi inte helt blixtsnabbt får av bössan från ryggen från den person som har förärats att bära den just detta varv, sedan så ska den räckas till Roland som då ska vara skärpt nog att osäkra, sikta och (tyvärr) skjuta Isbjörn och stoppa hens sprint mot oss. Troligt ?
Isbjörnar är inte att leka med, det kan vi nog vara överens om ?
Så här vill jag ha det. Antingen så nöjer vi oss med Byrundan eller så har vi med oss någon som ansvarar för säkerheten. Jägare, bössa, snöskoter.
Diskussionen fortsätter.
Isbjörn_Foto:Gordon Buchanan.
Inlägget Löpning och vapen. dök först upp på Rawness.